Frustrerad

Kan man inte bara vakna en enda morgon och inte känna ett hat gentemot hela världen. Blir bara mer och mer förbannad över allt och inget och frustrationen byggs på tills det en vacker dag exploderar likt en atombomb. Fan!

Skolan är avklarad nu, alla uppgifter inne och alla tentor gjorda. Allt godkänt och klart och nu borde man kunna pusta ut, ta ett steg tillbaka och känna hur stressen rinner av en. Men icke. Stressen är värre än någonsin, och ångesten är inte sen att haka på. Fan!

Trots en underbar helg i Göteborg med massa god mat och det finaste sällskap man kan tänka sig, så är mitt sinne ur funktion. Kan inte ens njuta av det som vanligtvis skulle få mig i extas. Jag är inte riktigt i fas med att umgås med andra. De går mig på nerverna genom det enkla faktum att de existerar. Fan!

Har inte hämtat ut mina tabletter, som jag skulle börjat knapra förra veckan. Bara tanken på att jag är tvungen att stoppa i mig de gör att det börjar koka inombords. Måste ringa ner och få en tid hos psykologen men orka. Orka, är mitt motto just nu.

Fan, och åter fan!