Det påstås att i nöden prövas vännen, och att man först då vet vilka som är äkta. Men just nu upplever jag motsatsen. När jag inte mår bra så är det många som vill komma med peppande ord och tro att de kan lösa alla mina bekymmer. Söta meddelanden på mailen, sms som visar att de tänker på mig osv. Och det är inte det att jag är en otacksam bitch som inte uppskattar det, för det gör jag verkligen.
Det som stör mig är att såfort jag mår bra så är alla de där som bryr sig så fruktansvärt mycket puts väck. Det verkar som att dessa sk. vänner mer än gärna lägger ner tid och energi på goda råd och stöttning, inte för att de verkligen bryr sig om mig utan för att själva känna sig lite behövda. Men när jag mår bättre och inte länge behöver "räddas" då är det inte lika roligt längre.
Det som stör mig är att såfort jag mår bra så är alla de där som bryr sig så fruktansvärt mycket puts väck. Det verkar som att dessa sk. vänner mer än gärna lägger ner tid och energi på goda råd och stöttning, inte för att de verkligen bryr sig om mig utan för att själva känna sig lite behövda. Men när jag mår bättre och inte länge behöver "räddas" då är det inte lika roligt längre.
Då vänds de där goda råden och välviljan till att kritisera allt jag säger och gör. På mindre än fem minuter fick jag höra att jag hade dålig attityd, att jag brusar upp för ingenting och är envis som en åsna. Personen i fråga har känt mig i över tio år och först nu märker han att jag är envis och står upp för mina åsikter? Kryp tillbaka under sten och stanna där, please.
En gång i tiden skulle kommentarer som dessa få mig att vika mig och undra vad jag gjort för fel. För inte kan det väl vara så att det inte är mig det är fel på. Tur att vet bättre nu. Men det är inte så uppskattat av andra, tydligen. Tro det eller ej men det finns de som uppskattar mig precis som jag är. Trots att jag är envis och inte backar en tum för saker jag tror på, och även fast jag kan gå från ängel till djävul på 2.3 microsekunder. De gillar mig utan att jag ska göra mig till och låtsas för att vara någon annan till lags. Been there, done that och är så jäkla klar med att försöka tillfredställa andra.
Så istället för att ödsla tid på människor som tar mer energi än de ger, så raderar jag de. Fortsätter jag i den här takten sitter jag strax ensam i en etta med mina trehundra katter. Frågan är om följande scenario verkligen är i närheten lika skrämmande som att le och spela det där falska spelet varje gång man träffar en människa som man innerst inne verkligen inte gillar? Tror inte det jag..
En gång i tiden skulle kommentarer som dessa få mig att vika mig och undra vad jag gjort för fel. För inte kan det väl vara så att det inte är mig det är fel på. Tur att vet bättre nu. Men det är inte så uppskattat av andra, tydligen. Tro det eller ej men det finns de som uppskattar mig precis som jag är. Trots att jag är envis och inte backar en tum för saker jag tror på, och även fast jag kan gå från ängel till djävul på 2.3 microsekunder. De gillar mig utan att jag ska göra mig till och låtsas för att vara någon annan till lags. Been there, done that och är så jäkla klar med att försöka tillfredställa andra.
Så istället för att ödsla tid på människor som tar mer energi än de ger, så raderar jag de. Fortsätter jag i den här takten sitter jag strax ensam i en etta med mina trehundra katter. Frågan är om följande scenario verkligen är i närheten lika skrämmande som att le och spela det där falska spelet varje gång man träffar en människa som man innerst inne verkligen inte gillar? Tror inte det jag..
1 kommentar:
Gillar =)
Skicka en kommentar