Ger det ett försök att blogga från mobilen. Det är trots allt när man inte är i närheten av en dator som lusten att skriva och avreagera sig ofta infinner sig.
Klockan är 23.10 och jag är redan i säng. Måste vara något slags rekord. Minns inte när jag senast la mig innan 03. Förhoppningen är att man kanske ska somna någorlunda utan kamp ikväll och kanske, bara kanske känna sig iaf till hälften som en människa istället för en drogad zombie.
Förresten är den första tabletten avverkade. Nu väntar vi bara på att den ska utföra magi och mirakel och lösa alla mina bekymmer. Alla andra verkar tro att det är ungefär så det ska gå till, så jag ska väl inte vara sämre än att haka på. Bitter, jag? Never!
2 kommentarer:
Vet inte hur mycket du läst hos mig men jag går igenom samma sak. För jag vet inte vilken gång i raden men jag har i alla fall fått inse att jag behöver den där lilla dosen för att fungera. Vissa behöver hela livet, vissa en period när det är jobbigt. Se det inte som ett nederlag. Ta hjälpen när den finns och nej... det vänder inte på en dag men sakta kommer du att känna att ljuset kommer åter.
Massa kramar!
Jag har följt dig länge nu, just därför att jag känner igen mig i mycket av det du skriver, även om omständigheterna inte är desamma.
Jag som har en sjukvårdsutb. vet så väl att de där tabletterna i många fall är oundvikliga för att komma på fötter. Men när det kommer till en själv så är det svårt att se det som något annat än ett nederlag.
Tror den här fasen med att vara bitter och arg är en del av att komma tillbaka till ett fungerande liv igen. Så jag får låta surkärringen i mig hållas, iaf ett tag :)
Kramar!
Skicka en kommentar