..och det är vad jag planerar att göra imorgon. Tända ett litet ljus. En lite ljusglimt i allt mörker. Förhoppningen är att det lilla ljuset ska sprida sig och bli lika stark som solen. Som det en gång varit. Jag förväntar mig att solen då och då kan gå i moln. Tillfälliga gråa moln kan jag hantera. Men jag hoppas kunna undvika solförmörkelser. De där som aldrig tycks ta slut. Jag hoppas. Det är allt jag kan göra just nu. Och ändå är det mer än jag lyckats åstadkomma på vad som känns som en evighet. Välkommen tillbaka hoppet. Du har varit efterlängtad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar