Det finns bara två bestående gåvor vi kan skänka våra barn. Det ena är rötter, den andra vingar

Det var någon som frågade mig om vad det var, efter så lång tid, som äntligen fick mig att söka hjälp. Svaret är enkelt. Jag insåg att skadan av att jag mår såhär kommer drabba den jag minst av allt vill ska bli drabbad. Min son. Min lilla oskyldiga gosse.

Alla misstag mina föräldrar gjorde, och dom var inte få det ska gudarna veta, beror på deras egen barndom och uppfostran. Deras usla förebilder, och många gånger också frånvaron av de personer som borde agerat förebilder. De apade efter det och nu lever jag med konsekvenserna av deras handlande. Och den stafettpinnen vägrar jag föra vidare. Den dör och begravs med mig. Min son ska aldrig få uppleva samma sak som jag tvingats utstå. Aldrig.

Han ska ha sin trygghet i föräldrar som skulle gå genom eld och lågor för hans skull, och som han kan lita på i vått och torrt. Och han ska få all den kärlek och uppmuntranhan behöver. Han ska veta att det alltid finns minst två människor här på denna ruttna planet som alltid tror på honom, oavsett vad. Vi ska ge honom rötter så att han blir en stabil och trygg människa med båda fötterna på jorden. Och vingar som aldrig får honom att tvivla på sin förmåga, the sky is the limit.